Lördag men har spenderat större delen av dagen hemma. Fick för mig att sätta mig och skriva i 2 timmar, innan jag en miljon sidor senare kände mig nöjd och kanske ett steg närmare att komma fram till något i mitt huvud! Befinner mig i en mellanzon där jag aldrig egentligen varit förut, hemkommen från något och påväg någonstans. Känner något sorts vemod, helt vanlig känsla dock! Maja sa det till mig när hon var hemma, att hon inte visste var hon skulle ta vägen. SÅ känner jag nu! Vera sa detsamma. Alla säger detsamma. Det ÄR en omställning och det går inte att ha varit med om så mycket och inte känna sig fucked när man kommer hem för att man behöver tid att smälta, inse och sedan gå vidare! Tror det är så för alla, oavsett vad man gjrt, flyttat till en annan stad, varit au pair, pluggat ett år utomlands, varit ute och rest etc. Man får lära sig att leva i mellanzonen, men jag tycker inte om det alls. Och Linköping känns konstigt utan de rutiner man hade förut, och mer än hälften är borta utspridda över världen. Haha, det är helt sjukt faktiskt. Vad hände liksom? I alla fall är det nog något man bara tänker på när man är hemma såhär. Det är ensamt på något vis.

Jag är en rastlös person som behöver veta var jag är påväg, iaf i någon sorts utsträckning, och närjag inte vet får jag panik. Jag har panik nu. Jag är 19 år, har bott bott i Norge och åkt jorden runt.Och jag har panik över att jag vill göra mer och att tiden rinner iväg.Jag har varit hemma i 2veckor.Vet ni vad mer? JAG ÄR STÖRD i huvudet! Haha! Det är inte OK att tänka såhär. Jag måste lära mig att chilla, att tycka om mellanzonen, andas ut.  Jag är nog mest rädd för hur det känns att vara här just nu!


En kopp chai på stan med Maja och senare även en Anton gjorde i alla fall min dag! Sonja kommer hem nästa vecka och jag längtar som faen! Det ska bli en fet hemkomst Sonja, det vet du att det blir. Måste ha äckligt lådvin,det hör till.