Bussen fran Stockholm till Linkoping igar var fullbokad, sa blev bokad pa nasta buss med over 2,5 timmas vantan i City terminalen. Efter nervosa samtal om min extrema resfeber med Maja i en timme, manga sidors skrivning i mitt slitna anteckningsblock (skriver sa det ryker som en aldre gubbe som satt bredvid mig sa), hungernod som dampades med en kottbullebaguette och glada tankar om livet fick jag antligen ombordstiga bussen.

I samma ogonblick jag satter foten pa bussen far jag syn pa en bekant som sitter langst fram och forsoker i mitt huvud placera vem detta var, och det var ju Marcus, Mariels gamla klasskompis. En person jag bara traffat en gang tidigare, som en gang gav mig Australien tips och som jag av nagon anledning sett som en reseguru som varit overallt och gjort det ena och det andra. I gar oppnade han sin ashram!

3,5 timmes konstant samtal om upplevelser som resor, musik, livet hit och dit och en jakla massa annat!

SAS konsiga policy att anstalla 50 + bittra tanter som flygvardinnor som talar om for hemvandare och semesterfirare vid hemkomst en snoig dag i januari att nu ar ni tillbaka till verkligheten. Och pa tal om verklighet, vad innebar det egentligen? Verkligheten ar nu och inget annat enligt min teori.

Basta av allt all denna inspiration och min nu absoluta beslutan att jag SKA vaga ta steget och resa ensam, hur nervos jag just nu an kanner mig. Hans beslutan att lamna ett skitbra jobb i Linkoping och ta ett jobberbjudande i Istanbul. Vi pratade om att leva i nuet och vaga valja annorlunda vagar, utanfor alla dessa ramar. Det skakade vi hand pa.

Vi skakade hand pa att nu koper jag min biljett, inget mer vantande. Och att han ska ta detta jobb. Om 1 manad ar vi nagon annanstans, for vi vagade sta emot tryggheten att bara vara kvar och gora nagot vi brinner for.

Buss 830 gjorde i alla fall gardagskvallen, manga kunskaper som delades och nu kanner jag mig faktiskt mycket battre till mods!

Fast jag ar sjuk i feber idag.

Jag ska vaga, for da vet jag att jag klarar av det. Och om inte, da vet jag det med. Vad finns det att forlora? Inget. Vad finns det att vinna pa det? Allt.

Allt eller inget?

Jag valjer allt.

OM ATT VAGA AKA SJALV