Jag ar sa himla nervos till och fran. Inte ens nar jag skulle sticka till Norge ensam var jag sahar nervos.
Inte ens nar jag och Maja skulle aka pa var jorden runt resa i januari. Eller att klattra pa sidan av en krater till Mt Batur pa Bali (eller jo, fan, nastan). I alla faaaalll... resfebern ar enorm! Och jag vet inte vad jag ska gora med mig sjalv nastan. Det kanns sa himla overkligt och jag tror att mycket har att gora med att jag ska aka till ett for mig heelt okant stalle. Hade jag akt till Melbs nu hade jag inte kant sahar, alls. Kanns som jag bara vill fly till den tryggheten i stallet, buhuhu. Men jag vet ju att jag behover utsatta mig for det nya. Det ar skit laskigt. Men as bra for mig. Spannande. Och gillar man det inte, ar det bara att dra ju. Tank sa. Och det ska ju faktiskt bli skitkul. Borde bara ta en dag i taget och sluta tanka, fast det ar ju lite svart nar man vet att man om 2,5 vecka kommer vara pa andra sidan jorden. Jag borjar bli for trygg och bekvam i sverigeland!

Bara jag slipper dromma mer om vatten. Mina onda drommar som standigt aterkommer.
Wah. Jag dromde att jag var med om en tsunami i natt. En stor vag jagade mig och blev storre och storre
och jag fick livets panik. Otackt, for mig som ar radd for vagor.