Hade glömt att Ågatan i Linköping kunde bli stört packat på helger! Chillade & drack drinkar och öl med Kajsa hela kvällen lång, träffade många härliga & saknade människor dessutom. Tänkte gå och klubba på Platå därefter! Går in och inser att de inte tar kort i dörren, så vi tröttnade och struntade i det hela i stället. När man stod där kändes det bara inte rätt att klubba där, de bara skrek nääääääää inom mig! Då saknade jag Melbournes nattliv något brutalt. Och Sonja. Och Amanda. Och Maria. Och Johanna. Aaghwhejkansdasd. Revolver liksom. Dit vi alltid gick. Och så lite Skrillex på det. De förstår i alla fall det braiga i dubstep. Men charmen med Linköping kan vell vara att man träffat så himla många man känner vilket är väldigt trevligt, men ae, jag vet inte de tär vell den här vemodiga känslan som kom tillbaka igen.